creme de la creme
På mitt jobb så har vi onekligen en del märkliga sysslor. Saker som inte går att förklara för den oinvigde.
En sak är torped rensning på SSAB i Oxelösund. Var 10:e vecka så går vi in med en rivningsrobot och rensar dessa på järn och slagg. Man kan säga att en torped är en gigantisk stor termos som används i stål industrin för att frakta flytande stål mellan hytta och stålverk. När dessa ställs av från driften så får den svalna i ca två dagar sen går vi in i den. Oftast är det då så varmt att det gör ont att andas luften, skorna börjar att smälta efter en stund. Det är riktigt jävla varmt. Det är så skitigt så att det inte går att beskriva.
I måndags så var det dags att gå in i en sådan i alla fall. Och det strulade med maskiner från minut ett. Ett sista desperat försök att hålla deadlinen på 48 timmar så bestämde jag och en arbetskamrat att vi skulle köra tills den var färdig. Det vart 23 timmar i sträck. Våran chef var minst sagt imponerad av vårt initiativ tagande, och fick oss för en stund att känna oss som "creme de la creme - Gräddan av eliten". Men efter 20 timmars rivning nonstop så inser man det,, man är inte "gräddan av eliten", man är bara precis dum i huvudet.
Och gissa vad,,, nästa gång kommer vi att göra precis samma sak.
En sak är torped rensning på SSAB i Oxelösund. Var 10:e vecka så går vi in med en rivningsrobot och rensar dessa på järn och slagg. Man kan säga att en torped är en gigantisk stor termos som används i stål industrin för att frakta flytande stål mellan hytta och stålverk. När dessa ställs av från driften så får den svalna i ca två dagar sen går vi in i den. Oftast är det då så varmt att det gör ont att andas luften, skorna börjar att smälta efter en stund. Det är riktigt jävla varmt. Det är så skitigt så att det inte går att beskriva.
I måndags så var det dags att gå in i en sådan i alla fall. Och det strulade med maskiner från minut ett. Ett sista desperat försök att hålla deadlinen på 48 timmar så bestämde jag och en arbetskamrat att vi skulle köra tills den var färdig. Det vart 23 timmar i sträck. Våran chef var minst sagt imponerad av vårt initiativ tagande, och fick oss för en stund att känna oss som "creme de la creme - Gräddan av eliten". Men efter 20 timmars rivning nonstop så inser man det,, man är inte "gräddan av eliten", man är bara precis dum i huvudet.
Och gissa vad,,, nästa gång kommer vi att göra precis samma sak.
Kommentarer
Trackback