Sagan om den bultande venen och pojken med fradga

Den var där igen... venen. Jag ger mig fan på att min kroppspulsåder sitter i pannan.
En ny sak dock för stunden är fradgan som uppkommer i mungipan efter 10 minuters "hetsig diskussion".
Trodde ett tag att den där ilskan skulle gå över med åren. Men jag tycks hitta nya argare sätt istället.
De starka och faktiskt sjukt (enligt mig) fyndiga och starka ordval och kommentarer jag bara kan haspa ur mig, det är som om man skulle läsa ett manus. Jag är bra på det här med att vara arg, riktigt bra. Jag har nog hittat min grej,,min nisch
Pratade med en väldigt bra vän idag om det, och hon frågade om jag inte skämdes efteråt...
Men tyvärr måste jag erkänna att det är en frigöring, nästan som sex....

Så nu vet jag det,, får man inte sex så kan man ju alltid skälla ut nån stackare istället


"Om du inte vill ha vatten på golvet så vänd inte upp och ner på hinken"



så här är det

livet är inget annat än en lång uppförsbacke med rullgrus, man kommer pp några meter,, snubblar o är tillbaka på noll igen. Och om man mot all jävla förmodag skulle komma till toppen... du var det nån jävel där före dig... och han sket där