arg

Det finns så mycket att vara arg på egentligen, vart du än vänder dig så finns det något att irritera sig på, det finns iofs stunder med rätt sällskap som förhindrar den där bristande venen i pannan att explodera.
Sista dagarna, eller veckan så har jag inte gjort mycket annat än att jobba, har inte sovit många timmar alls.
Det får en att fundera på livet lite...

Var det så här jag ville ha det?
Jag jobbar skiter äter och sover,, ja sover,, det är inte så mycket av det.
samlar pengar på hög , och har egentligen inte så stor nytta av de,,, allt är ju stängt när man kommer hem.

Ett tag så skänkte jag bort pengar,, ganska mycket. Det kändes bra då,, men så blir man arg igen,, för jag skulle kunnat använda de pengarna till att resa bort ett tag. Men men,,,
De flesta vänner jag har, slutade ringa för länge sen, de vet att jag är på jobbet,,, eller ska jobba.
MIn chef tycker nog om mig i alla fall.

Jag är kanske inte arg nu egentligen,, men jag är så trött på skiten nu.. bitter heter det kanske.

eller trött..

eller jag vet inte...

eller självömkan...

Ja... självömkan heter det

självömkan är ordet och jag känner den bittra, vidriga smaken av det. och jag vill spotta men det går inte

jag var och röstade idag, framme vid lokalen som skulle föräras med min röst så står det en hög med gamar och vill packa på mig en massa valsedlar, jag tackar artigt men bestämt nej till alla och går vidare, då hör jag bakom mig när jag går " jaja man ser ju ändå på honom vad han ska rösta på för parti"

Operation uppläxning påbörjades ganska fort från min sida.
Den bultande arga venen i pannan började göra sig påtaglig igen
Den bittra smaken av hat och förakt
när man inte vill något mer än att slå ut varenda tandrad i hans hånande leende.

Jag fortsätter operation uppläxning och avslutar med att säga, men jag älskar  dig,, fast du är värdelös.
Går in o lokalen och det är tyst och svalt. alla tittar på mig men ingen säger något.
De vet att jag har rätt och han har fel,, så in i helvete fel

Det var ett tag sen jag bloggade, Och jag måste ju säga det,, det finns ingenting som är för litet för att bli arg på.
Ska försöka summera sista månadens känslosvall och raserier.

Jag har 2 veckors lön, det är riktigt bra för när jag ska handla så är det inte så mycket folk i kassan.
Jag åker som vanligt till affären för att "stor handla",, ja vilket som vanligt slutar med 5 påsar pyttipanna, 1 deo och tvättmedel typ. Förstår inte riktigt hur jag gör det där,, men jag har mycket deo,pytt o tvättmedel hemma...

I alla fall när jag kommer fram till kassan, väntar på min tur så står det en äldre herre, med förmodligen varenda bokstav som finns i sjukdomsväg, adhd,adidas och allt det där. Ahhhh nu vart nån arg för jag tog en slutsat om en okänd mäniskas eventuella problem. trist....
Hur som helst så har karln en snuskigt full vagn, jaja tänker jag och står tålmodigt i kö.
Då börjar han att sortera varorna i alfabetisk ordning, i en perfekt linje på bandet, samtidigt som han viskar nåt för sig själv, samma visa när han packar i skiten i sina påsar.
Det börjar koka lite i min arga lilla skalle, men jag är tyst. säger ingenting.mumlar kanske något om svenska sjukvården.

Kommer ut till bilen efter lång tid och inser att samma gubbe parkerat sin bil,, så extremt jävla skit nära min att det är helt omöjligt att komma in i den, då brister det, ljudligt svärnades och kastandes med kassar så ålar jag mig in i bilen på passagerar sidan, kedjerökandes med en stor bultande "arg så in i helvete" ven i pannan. nästan dreglandes.

När idioten går iväg med sin vagn så orkar jag inte mer, med en överhängande risk för en fatal ven spräckning i pannan så åker jag rakt över gräsmattan, svärandes.

jävla röv!